sabinanordin

Trodde det var en vanlig tisdag när jag kom till jobbet igår... Det första Charlotte sa till mig när jag kom att jag skulle upp till Lindahl, ups tänkte jag är det min tur att få sparken, upp för trapporna tänkte jag redan på vad jag skulle hitta på nu, vad jag skulle söka för jobb osv...
Men det var något värre.. När jag kom in i rummet satt även en psykolog och sa att jag skulle sätta mig ner. Jag tänkte då.. hörrni jag har redan pratat med psykolg, jag mår bra! men det handlade inte om mig.
min Chef säger då att det hänt en olycka, André har blivigt på körd av ett tåg i går kväll, och är borta!!!!
Jag fattade det inte blev helt tyst och sa den dumma komentaren: Du skämtar med mig! Jag fick ont i magen! och kände mig helt tom.
Allt kändes så konstigt, och då kom den andra dumma komentaren: men han var ju här igår!
Helt plötsligt kändes hans Hej då i måndags jätte jobbigt,  tänkte han då verkligen att det var hans sista Hej då till mig? Hur mådde han? Kunde man gjort något? Hur kunde han? Hur mår familjen? Var det ingen som såg honom?
När jag kom hem och skulle berätta för Erik brast det för mig! och det kändes mycket bättre att få prata om det!

Vila i frid André!